idag har ja bara längtat till dagens slut. när det kom undrade jag varför ja längtat så, det var junte så jäla spännande. stressigt kan ifrågasättas för vi skulle visserligen skynda till musikhuset till 17.00, 18.10 typ skulle ja befinna mig i stallet med Sunnis & Qita, och så fort som möjligt igen tillbaka till musikhuset. kom nyss tillbaka därifrån och ska plugga favoritmatte nu :/ sen träna lite. så stressigt? asså allt är ju relativt. själv är jag kluven i den frågan.
Idag har jag längtat bort, velat komma härifrån, kanske tränat, spelar ingen roll, bara jag får komma härifrån. Anledningen till detta plötsliga sammanras av personlig självbehärskning är ett mysterium. fast ändå inte. äsch ja vet inte. men nåt vajjsing äre. det tynger mig.
Det känns som att ja sover för lite. Trots detta är det nästan det enda jag gör nuförtiden, så fort jag får en chans? På lektionerna får jag dagligen kämpa för att hålla mig vaken, jag går oftast och lägger mig på eftermiddagen, och om jag kan på samtliga raster/snabbpauser på lektionerna.
Vad är det för fel på mig? förr i tiden kunde jag i princip vara uppe dygnet runt, träna alla dagar i veckan, prestera bra i skolan OCH hitta på saker. Nattuggla har länge varit min benämning. Denna kan jag dock ej använda längre, då det hade varit att föra folk bakom ljuset.
Jag famlar i mörkret nu. Men jag är för stolt för att erkänna det.
.jpg)
Inget uppsving på vare sig ekonomibiten eller i bilfrågan.familjen min vare ett tag sen man hörde av nu. men de hävdar att de
tänker på mig varje dag, vilken tröst det nu är...
och bara för konstaterandets skull, jag må vara människa nog att vänja mig vid saker lätt, konservativ nog att förakta förändring, hur gott det än bådar, samt passionerad nog att brinna för saker.
jag kallar mig fighter, men jag är inte dum.
- jag kämpar inte för ingenting.
missförstå mig rätt.
Dags att ta tag i matten nu alltså.
Tills nästa gång,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar