-och resten av Eskilstuna med, for den delen.
imorse nar ja kom hem var ja som en vandrande isbit.
sunnis pappa delade med sig att temperaturen lag pa 3 plusgrader endast, och att den tillochmed varit nere och vant pa 1,5 grad! min klanning utan strumpbyxor kandes da aningens malplacerad, termosar hade varit mer passande!
klockan var 4 och om 3,5 timme skulle emil & hans mamma hamta upp mig och vi skulle kora HEM. frusen som jag var, och ovillig att sova av diverse anledningar bestamde jag mig for att duscha mig varm. efter ungefar en timme trottnade jag pa att nastan somna under duschstralen, och satte mig vid datan for att kolla bilder, dvs doda lite mer tid. en timma holl det med, sen registrerade jag inget langre av det jag sag och kom till insikt; jag behovde sova.
det som gjorde mig kluven var det faktum att jag inte hade nagra sangklader, de ar numera i nybrostrand med mina andra belongings.
min mobil ar totalkvaddad av ngn konstig javla anledning, sa jag vagar inte lita pa att jag kommer upp om jag somnar.
jag forsokte med att kaka ett tag, for da brukar man kunna halla sig vaken, men a det varade ju bara en kvart typ. dryg en och en halv timma kvar...
la mig i den obaddade sangen med klader sa gott det gick och jackan som tacke. lyckades val fanga nagra minuters somn, trots min orolighet. 7 gick jag upp igen. packade runt lite, sag till att jag fatt med mig allt. klar med det kvart over. sitta och doda annu en kvart var toksvart. astrott, och rastlos. stallde mig utandor och vantade nar klockan antligen blev halv. synd bara att de drojde 25 minuter innan de antligen dok upp ;P
Jag kande mig sa tom, hela morgonen.
inte en vaken kotte pa hela stallet.
Jag hade lovat nicol att jag skulle komma bort till henne vid 7, och saga hejda och sant innan jag akte. nar jag kom dit sov hon sa sott, sa jag vackte henne aldrig. jag kysste henne pa pannan och kande mig illa till mods.
hela den har farval-biten var mkt svarare an jag trodde den skulle vara. jag gick darifran igen.
gick bort till hannes fonster, da jag visste att aven han skulle vara kvar.
rullgardinen var uppe, och jag kikade in pa honom genom fonstret. log.
vi talade om det igar pa festen. jag sa att jag inte skulle aka forran pa lordagen. han sken upp och sa, men da kakar vi frukost ihop! vad underbart det hade varit.. men a ja skulle ju upp sa tidigt.
jag var tvungen att fota elandet. sahar tom kande jag mig.
lappar ma ljuga, men ogonen avslojar alltid sanningen.
det kanns svart att inte veta huruvida man kommer att aterse folk eller ej. farval ar svart, men goodbye forever ar oumbarligt.
men sen bar det hemat!
hann knappt saga hej till emils mamma innan jag totalsomnade i baksatet. madde som en kung, varme, visste att jag skulle komma hem, lille diva som extra lugningivande.
den lilla sota pudeln sov bredvid mig, pa min mage, pa min hoft trots att jag lag pa sidan, och slutligen aven pa mitt huvud berattade emil for mig sen i efterhand.
men jag madde som en kung.
val hemma, efter att farmor hamtat mig i flen, traskade jag med morsan ner till stan. vi motte flakbilar med overlyckliga studenter och a, en harlig kansla i stan.
sen motte jag farmor och vi akte ut till mastarna, for angelika hade tagit studenten idag, aven hon!
nar jag antligen fick tag i hanna, eller rattare sagt kom pa att jag kunde ringa hem till henne och tala med tina, skjutsade farmor mig dit.
blev helt overfallen nar jag klev in, men det gjorde ingenting for jag blev valdigt glad over ett valkomnande av den valoren!
jag hade supertrevligt och hanna madde sa bra, det syntes pa henne. hon njot. vi hade noll ar kvar i plugget, sucks to be you! jala skont att konstatera!
efter ett tag nar gaster borjade ta sig hemat fick jag lana hannas sang och sova lite. holl pa att somna vid bordet, har junte sovit sa mkt inatt..
efter typ 2 timmar var jag fit for fight igen, och lite forfest pa det sa var man pa topp!
tillsammans tagade vi sedan ner mot stan, till gamla bla for att avnjuta studentfesten med ovriga eskilstuna, och till min lycka springer vi pa Martin pa en gang!
gud vad glad jag blev av att se honom, sa galet lange sen att man nastan far skammas!
vi avslutade kvallen med prestige, en enstaka bugg-svangom pa dansgolvet bland hoppande studenter som inte visste tricket. "var ska vi sova inatt" vralades i hogtalarna och stackars stadsbor undrade nog varfor denna malplacerade pensionarslat spelades. men vi var lite snyggare och lite battre, och hannas ogon glittrade mer an vattnet i en sjo, en vacker sommardag.
Grattis till studenten, Hanna & Martin
- och givetvis resten av sveriges studenter!
FYFAN VAD VI AR BRA!
H&D,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar