har just kommit hem från akuten, där ja tillbringat de senaste 4 timmarna.
tack frida, som varit en ängel och sällskapat mig.
kom sen till träningen med typ en kvart, dels för att ja bakat och dels för att ja var tvungen att invänta cissi som förlagt sina nycklar någonstans.
kom lagom tills de andra kom tillbaka från slingan, och tur var väl det för annars hade ja väl haft ett jävla bry med träningsvärk imorrn med fratt ja inte kunnat mjuka.
värmer upp lite snabbt och efter lite styrka och mjuka sätter vi igång. hinner 10 minuter max in på träningen innan jag tvingas avbryta för att ja slintit på tumblingkanten under ett varv och vips hade min lilltå en väldigt spännande vinkel. vriden inåt och stod utåt och ja vet inte vad. på med kylning, upp i högläge, utburen i bilen och iväg till akuten.
fans helvetes jävla rövhål.
jag var så jävla lack. jag ville ju träna!!
tårarna rann, hjärnan gick på helvarv och jag såg min värld gå i kras framför mig.
jag kände ingenting, men det var ju inte vackert.
rehabilitering kunde ta flera veckor.
min tid i skåne var över.
min tid som gymnast var satt i gungning, var skulle jag hitta en rättmätig förening, eller förening överhuvudtaget?
4 timmar senare sitter jag nu här, med gott hopp.
visserligen ska jag tillbaka imorrn vid 7-8 för att röntga, men läkarsnubben sa att ja kunde gå som vanligt och min första fråga var när ja kunde träna igen. han tyckte väl att ja skulle vänta till svullnaden gått ner iallafall. så nästa vecka är ja förhoppningsvis på't igen! :D
anledningen till att ja ska in imorrn igen och ha mig är för att han var tvungen att dra rätt den en gång till, då den ändå inte kommit rätt första gången han drog i den. (enligt röntgenplåtarna)
mycket skulle man kunna säga om svensk sjukvård, men jag väljer att ha det osagt då det troligen inte skulle vara några lovord eller motsvarande.
att det ska kosta 300 kronor att ens bli patient är ju helt sinnes.
ja fick en chock, och det kommer ju lägligt nu när ja inte har en spänn. bokstavligt talat, så jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det här.
"hej, mitt namn är stephanie, och jag har inte råd att skada mig"
bra där.
påminn mig om varför jag betalar skatt igen?
utöver detta missödet har jag bakat bullar hela dagen.
ja, du såg rätt. jag - bakar - bullar i samma mening. fan så huslig man blitt på äldre dar, det är nästan så man blir mörkrädd.
morsan fick en idé om att ja kunde göra det och sen gå runt och sälja dem till grannar för att tjäna lite extrakosing i min pengatorka.
så nu har ja bakat, nu återstår att ta arslet ur vagn och knacka dörr.
jobbigt, då det är pinsamt - men det hade vart fantastiskt om det funkade.
nu kallar sängen.
ska ju tillbaka till plåsterkåken tomorrow in ottan.
får nog droga ner mig lite innan ja somnar förövrigt, om ja nu ska komma ur sängen imorrn...
Skadad,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar