- kan man annat än älska den fantastiskt fåniga öppningen?
jag har suttit o läst lite bloggar.
mina frinesd. de ska stå vänner på engelska men ja pallar inte ändra. och jag är väl medveten om att det varit enklare och gått så in i helvete mkt fortare att bara ändra de, men nu skiter jag i det.
härligt med lite feed på livet.
folks tankar och perspektiv, även om det bara är på kvalificerat nonsens.
jag vet ju själv hur bra det känns när man fått dumpa av lite av de som snurrar i skallen.
läste kellers blogg om hennes gammelmormors bortgång/begravning.
samtidigt spelas håkans låt "Det är så jag säger det".
bilder på det och resultatet är givet.
känslorna, sorgen och tårarna kom som ett brev på posten.
fyfanihelvetet vad surrealistiskt det är hela detta livet.
vafan är de för jävla påhitt med att folk föds lever och dör?
vemfan kom på de.
varför ska man behöva finna sig i de då?
livet är som en jävla B-film fanemig. de har sina hyggliga stunder men är bara en modifierad version av mallen hur en film borde vara. de är alla likadana, men med små skillnader.
ngn jävel sitter o leker med våra sinnesstämningar som om för att skapa lite spänning.
ibland kan man fan fråga sig om man är med i ngn jävla dokusåpa. nivet som den filmen, The Truman Show. fan va sad de hade vart. fan va besviken på Livet jag hade blitt då.
Ja, de va svinlängesen jag skrev om Nettan.
men för de ska ni inte tro att jag inte tänker på henne.
Jag slipper som tur är våndas med tankar om henne hela jävla tiden som de var förut. det var skitjobbigt. slet på en som fan. nu äre mer som att de drar över en sådär tjoff och så vips står man där med brallerna nere, skägget i brevlådan, huvudet tokblött a kalla de va ni vill, jävligt snopen är man. och ja, även det är skitjobbigt. men ibland behöver man gråta antar jag.
men det är trist att man ska behöva gråta när man tänker på alla fina minnen man har ihop. Sen när grinar man åt saker man annars flinar åt?
galenskap är vad det är.
jag har jävligt mkt betänketid i mitt liv just nu.
jag jobbar och då filosoferas de mest hela tiden då jag har två rätt individuella jobb.
när jag kommer hem är jag oftast ensam och har man ingen att tala med umgås man med sig själv, a o de vet vi ju alla hur de går.
på nätterna drömmer ja skumma grejer. har dock inte bakat med täcket ngt på sista tiden.. haha
enda gången jag egentligen inte drabbas av min egen tankeverksamhet är väl när jag tränar.
Jag skulle tippa att det är därför träningen är så sinnes jävla pissviktig för mig. Enda gången man slipper ta itu med livets alla dilemman. de ä bare å åk ;P
nu ska jag kämpa mig in till willys.
idag ska jag handla.
jag ska vända på varenda kronjävel för idag ska jag inte begränsa mig när jag handlar.
idag ska jag bli Mätt med stort M.
hemlagad mat är jävlar i de en lyx ska ni veta, era självgoda tonårsdrägg.
"jag har allt i världen man kan önska sig, och ändå har jag sååååååå mkt bekymmer"
well, när era päron lämnar er i lejongropen för att ni ska klara er själva så förlorar ni allt och står kvar med endast era jävla bekymmer.
jag må befinna mig i lejongropen, men jag har iallafall lite stolthet kvar.
och ja, de var junte jättemkt att förlora, men visst har jag fan så mkt mindre nu än vad jag hade för några år sen.
ni kanske aldrig kommer förstå, men ni kommer lära känna den hårda vägen med en vacker dag.
jag ska hålla mina tummar för att ni kirrar biffen.
Själv vägrar jag misslyckas.
och jag behöver ingens sympati. jag har själv valt denna vägen. inte för att det någonsin gått smärtfritt, nu eller då.. och denna är lite tuffare, och mycket ensammare, men jag är fast besluten om att det är rätt. Det är inget glassigt liv jag lever, men jag lever iallafall. står oftast på mina egna ben.
in the end I'll be on top of the world
Mm,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar