I'm too blind to see what's going on...

nollställd

varför blir jag så ledsen?
för första gången sen i somras träffar jag han, och när jag ser han blir det bara fel?

så mkt förtryckta känslor, plötsligt har de fritt fram att bara spilla över.
tiden var för knapp, utrymmet för litet, tiden för fel.
dösnack när allt jag vill bara är att prata om viktiga grejer.
göra allt bra.
fortsätta bygga på den illusion av band jag inbillar mig vi har.
och när han åkt, är det enda som infinner sig en känsla av ensamhet och sorg.
jag känner mig kluven, trasig, förvirrad och ledsen.

jag träffade min pappa idag.