ibland skapar man problemet längs med resan på jakt efter lösningen.
ibland är det lösningen som är problemet.
ibland är problemet lösningen.
och ibland löser problem ingenting.
om jag hade kunnat få vad jag ville i världen, så vet jag inte om du hade varit en av de sakerna.
för jag gillar idén av oss. men jag är inte säker på att jag skulle gilla oss.
hade ngn ställt mig mot väggen och frågat rakt upp och ner vad jag egentligen tyckte om dig, bakom alla murar, hade jag inte kunnat svara på det.
för jag kan inte ens svara inför mig själv.
det enda jag gillar med oss är nutiden.
det som varit är blandade känslor, och jag ser ingen framtid.
jag ser en komplicerad historia.
jag ser en historia vi gjort komplicerad.
vi gör oss bäst i nuet, du och jag.
jag har alltid sett mig själv som en ensamhet, inte tvåsamhet.
ensam är stark, make it on my own.
i was born to walk alone, going down the only road i've ever known
och allt annat trams som musiken har en fallenhet att förklara så enkelt, fast det egentligen är skitsvårt.
jag vet inte ens om jag kan känna kärlek.
jag kanske är känslomässigt handikappad som jag brukar skoja om.
jag är 20 år gammal, och jag har aldrig varit i ett förhållande.
det är fan inte normalt.
men konstigt nog tycker jag inte att det är ett jobbigt faktum.
jag är ändå rätt nöjd.
för jag är ju inte handlingsförlamad.
är jag missnöjd tenderar jag ju göra ngt åt det.
men ibland tvivlar jag på om de finns ngn tvåsamhet att hämta i mig.
det är säkert festligt, fan vet jag.
den som lever får se.
fördelen med dig är, vilket är väldigt rått och elakt sagt av mig egentligen, att jag riskerar aldrig ngt med dig. jag riskerar inte att fastna i ngt, men heller inte att bli av med, plötsligt.
trodde jag iallafall.
men visst fan riskerar man alltid ngt.
iallafall om det pågår under en längre tid.
och visst fan blir man av med de till slut.
när man minst anar det, och på ett sätt man aldrig trott.
då får man vackert se tillbaka och faschineras över hur länge det kunde fortskrida utan turbulens.
men vi är inte såna som i slutet får varann.
tror jag.
det är för komlicerat.
jag är för komplicerad.
du är för komplicerad.
och inte underlättar vi det.
melissa horn´s låt jag kan inte skilja på beskriver oss så bra.
och vi inser inte varandras värde.
och vi inser inte vårt eget.
men framförallt inser vi inte vårt värde i varandras ögon.
men det hade nog inte gått att sköta mkt bättre.
och det hade inte kunnat misskötas mer.
men nu är det iallafall slut.
tills vi ses igen åtminstone.
för i varandras sällskap lever vi både farligt, bevisligen.
haha, du ville vi skulle vara vänner.
men vill du verkligen vara på min vän-stege.
no turning back you know..
kul cliffhanger bara.
jag är inte så brydd av det längre.
jag vet inte om jag förträngt det eller om jag släppt det, och det spelar egentligen ingen roll. huvudsaken är att jag slipper tänka på det så mkt.
nu ska jag lägga mig efter en kväll med idol, samtal till frankrike och eskilstuna.
ett tappert försök till bad som nästan resulterade i att jag svimmade.
fyfan vad jag hatar att bada badkar! Att jag alltid ska glömma det!
sen har jag även ömsat skinn. det är lika bra, en bättre måndag som denna.
näfan, bingen nu.
och låta tankarna flyga över till en nyfunnen hyvens hunk..
move,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar