fan nettan.
nu äre 5 år sen.
fem jävla år sen.
kan du fatta att tiden gått så fort?
kan du fatta att det var så längesen?
jag har varken kommit längre i mitt förlåtande eller glömmande, men det är inget jag tänker tjaffsa mer om idag.
för idag vill jag bara minnas dig.
jag trodde aldrig det skulle reda ut sig, den fredageftermiddagen för 5 år sedan.
jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan dig.
jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva vidare.
men å andra sidan trodde jag heller aldrig att du skulle lämna mig.
mina tårar verkade aldrig ta slut.
det var mina sorger som dränkte mig, inte tvärtom.
men det hjälpte inte.
du kom inte tillbaka för det.
det fanns inget i hela världen jag kunde göra för att få dig tillbaka.
jag har nog aldrig känt mig så hjälplös som då.
idag är en sorgens dag för alla som kände dig.
för det var idag, för 5 år sen som du beslutade dig för att ge upp.
det var då du svek oss, det var då du svek livet.
jag har grubblat sönder vad de olika anledningarna kan ha varit,
hur jag skulle kunnat påverkat det annorlunda, och om någon hade kunnat göra ngt för att förhindra det.
men alla som kände dig vet att du var mkt bestämd och envis.
så jag jobbar vidare på att försöka acceptera händelseförloppet.
nettan.
du var en mkt älskvärd person, även om du slutade i tragedi.
jag kommer aldrig någonsin glömma allt du gjort för mig.
ingen kan någonsin ta ifrån mig allt vi hade.
jag älskar dig fruktanslöst.
jag saknar dig obeskrivligt.
jag bär dig med mig.
i varje steg jag tar.
men fyfan vad ont det gör.
jag finner inga ord.
det finns inget jag inte skulle göra för dig.
en gång fick du hela min värld att flyga.
en annan gång fick du hela min värld att falla.
men vi väljer våra minnen.
i choose us.
Vi ses,
en vacker dag.
fast denna gång när tiden är mogen.
tills dess ska jag leva för oss båda.
You'll be in my heart,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar