this is not a drive-by...

Änglavakt.

ja herregud, var ska jag börja.
i lördags när jag skulle köra hem från jobbet.
jag börjar där.
vi var sena från location och nedkittningen hade dragit ut på tiden.
jag hade bestämt tid med farmor och marcus och ev. jonas att vi skulle äta tacos.
jag var dödligt trött. och stressad.
samma tid som var utsatt för att jag med marginal skulle hunnit hem var tiden jag lämnade stockholm.

jag kör hemåt.
lyssnar på musik i vanlig ordning.
känner mig farligt trött, så bestämmer mig för livlig musik så jag ska hålla mig pigg.
tillslut blir det så illa så jag bestämmer mig för att ringa salwa istället som ska få distrahera min sömn.. men hon hade nog annat för sig för hon svarade inte.
så jag fick byta till musik jag kände väl till så jag skulle kunna sjunga med istället för nu började de bli skrämmande hur trött jag var.
20 minuter kvar till farmors hus, jag är vid kjula-trakten.
jag kör på 120-vägen.
och plötsligt somnar jag.

KAN NI FATTA.

jag vaknar till av att de vita vägmarkeringsstolparna smattrar på min motorhuv. det är dessutom svinkallt och snorhalt.
jag hinner klippa två pinnar innan jag lyckas parera upp bilen, men tvingas ratta så kraftigt för att bilen ska få grepp så jag far iväg i full karriär mot mittenvägräcket istället. lyckas parera upp det med, men får sladd på bilen så bakkärran sladdar in i räcket. sen rullar jag in mot kanten, helt omtumlad och chockad, men i högsta grad levande och oskadd.

bilen klarade sig med trasig grill, lite bristande belysning, kraschad ruta och krossad sidokant på vänster bak.
helt otroligt.
i den hastigheten.
på det väglaget.

men som tur är gick det bra.
jag hade änglavakt.
tack till N & F.
det var inte min tur än.

S.