hey i heard you were a wild one...

hallå bloggen.


long time, no see.
men nu är det så nära så nära att ja kan börja bo här, där min dator är stationerad så då löser sig det lilla problemet.


livet är vad det ständigt tenderar vara, intensivt.
mkt positivt och en del förekommande negativa. men mest positiva.
jag känner mig rätt optimistisk till hela alltet faktiskt just nu.
jag har gått och dratt på mig en sån där "håll käften"-attityd nu under senvintern.
ni vet sådär när man skiter i allt, i den bemärkelsen att det är väl inte hela världen, de reder sig, den som lever får se ish.
blir nog jävligt bra.
faktiskt.
stressa ska man passa sig för, då får man ont i magen.


har även tagit första steget och stuckit och provtränat för brommagymnasternas mixlag. de är lite yngre än mig men det känns inte som att de gör något. det var superfestligt!
ja kunde i princip ingenting.
ja hade ingen kondition.
jag hade inga muskler.
jag hade ingen tajming.
efter uppvärmningen på 15 min höll jag på att svimma..
det var fan inte många rätt med andra ord.
den senaste veckan har jag spenderat i plågor.
jag har upplevt och överlevt den brutalaste och mest skoningslösa träningsvärt EVER.
men nu, 5 dagar senare, kan jag gå normalt igen och slippa jämförelsen med en kvaddad anka.
bwaa ju!


nu ska ja slänga på en film och somna till den.
life is good.


S.