nackdelen med att vara sjuk, förutom att det är astråkigt och tar mkt på krafterna, är att man får så fruktansvärt mkt tid att tänka. så mkt att tillochmed jag blev irriterad över varför jag alltod ska hålla på och fundera på meningen med livet och alla dess mysterier.
jag vet inte vad ja ska säga.
du är ett svin, jag skulle kunna vara svinig mot dig, men först måste jag reda ut om jag verkligen behöver dig. vad jag skulle få ut av de. a, som ingen annan, festligare, skulle kunna ge mig.
om jag nu behöver någon överhuvudtaget, vill säga.
eller behöver och behöver, behöver är väl fel ord, för i mitt fall så behöver jag ingen.
men det kanske hade varit omväxlande och tillochmed lite roligt, fan vet jag.
nu ska jag sova iallafall, imorrn ska jag ge mig på att jobba igen, och på kvällen ska jag på musikal med morsan faktiskt! vem vet, kanske korsar en hyvens hunk mina vägar.
själv är du faktiskt varken hyvens eller hunkig, om jag får säga vad jag tycker.
det är därför jag verkligen inte i min vildaste fantasi fattar ditt beteende.
jag antar att du inte förstår att om du finjusterat dina metoder lite så hade du förmodligen fått precis de du vill. men du verkar ju gilla de spåret du är inne på, även om inte direkt leder någanstans alls faktiskt.
jaa, käpprätt åt helvete möjligtvis.
jaja, whatever.
adjöken,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar