Wow, säger jag bara.
nu har jag varit på mini-semester till libanon igen.
det är så häftigt att åka dit.
sån kontrast till allt jag är van vid!
jag tror på riktigt inte det finns ngn upplevelse som påverkat mig så mkt som mina två resor dit. häftigt som tusan.
lite nya intryck från denna resan då;
var ska vi sova inatt - på arabsika.
sjukt oklart haha! Jag vet inte riktigt hur jag ska varken tolka eller smälta det. frågan är ju hurfan den låten tagit sig till libanon, så de gjort en arabisk cover på den, eller om det faktiskt kanske tillochmed är så att den ursprungar därifrån och det är vi svennebananer som stulit den! aa, nä det är bara jättekonstigt.
än en gång har jag konstaterat att detta med trafik i detta landet är ngt exceptionellt.
det mest avancerade man kan göra här, inom transport då, verkar inte vara att ta körkort, utan att faktiskt bli av med det! därför gör de flesta libanesiska män detta till en sport de tar på största allvar - dagligen! en del tar det till en helt ny nivå genom att åka motströms genom rondellerna, vilket i sig är som att skriva på sin egen dödsattest, då det är fullkomligt livsfarligt att överhuvudtaget åka igenom en rondell i libanon! men de reder ju ut sig till slut, de får man ändå ge dem!
Sen har jag än en gång insett att arabiska är ett språk värt att kunna! Om man tycker det är för omständigt att lära sig, kan man alltid skaffa en man istället (arabiskt språkkunnig), men dem är svårare att bli av med när man inte behöver dem längre. Dessa är däremot onödigt att kombinera då den ena definitivt kan utesluta den andra.Och ett extra språk är ju aldrig fel att kunna..
Man inser att ngt är fel när man som utlänning börjar känna igen arabiska låtar, samt sjunga med på ett språk man absolut inte förstår. Det är inte bara oklart, det är direkt vilseledande!
sist men inte minst en insikt angående äktenskap och kärlek..
som jag berättat om tidigare är det inte direkt ngn idé att ge sig in på att försöka förstå folks släktband, det är ett jävla virrvarr och alla är ngt eller ngn till alla. jag gav upp redan förra året, och tog inte upp den utmaningen att försöka förstå, däremot har ju hela giftasprocessen tagits till en ny nivå i mitt huvud, med allt som hör till. och slutsatsen är att om man skulle likna libaneser med ett företag skulle man kunna säga att giftermål är som internrekrytering.
nu ska jag försöka mig på att skaffa en ny lägenhet här i paphos, då min roomie precis lämnat oss för att flytta tillbaka till sverige. so far so good, men ja pallar verkligen inte packa ihop o härja.
men måste man så måste man!
Här kommer ett smakprov på alla bilder jag tog! enjoy!
adios!
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar