i did it.
jag kastade mig själv i lejongropen. jag överlevde.
insikt har vart o vänt och jag vet inte vart detta leder mig, men för första gången i mitt liv har jag varit riktigt jävla ärlig. inga krusiduller.
konstigt nog känner jag mig rätt passiv. lite småkrisigt där ett tag, men känslan "jag har gått vidare" har redan anlänt. och jag vet inte ens om jag behöver gå vidare.
jag vet inte om jag vill gå vidare eller ej, och just nu känns det bra.
ovissheten är numera bortdribblad. jag är på det klara. på ett sätt har jag vunnit. för jag har besegrat min största fiende.
mig själv.
jag ska fortsätta i dessa takter och jag uppmuntrar er medmänniskor att göra detsamma. nån gång kommer det gynna en och då kommer alla smärtsamma misslyckanden vara värt det.
skillnaden då från safe'andet (som vissa fortfarande inbillar sig är ett alternativ) är att när man safe'ar kan man aldrig segra. det enda som egentligen händer är att man aldrig förlorar. om man ska vara mindre abstrakt kan man säga att man är en bänknötare, oduglig för spelet. Det enda som sker är att man ser de andra kämpa, dem som vågar chansa alltså. och nog fan segrar de då och då :)
jag har ju alltid hävdat att jag är en fighter, nu äre bara upp till bevis!
a step in the right direction.
Friends - no more, no less,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar