for what it's worth, it was worth all the while...

Såga mig vid fotknölarna bara.

Jag har just läst min brors nya blogg. jag måste erkänna att jag blev ytterst förvånad till hans plötsliga infall, men förstår att hans syfte är ganska likt mitt. att få skriva av sig lite...

Han har tagit upp Det. Henne. Jag trodde aldrig det skulle ske.
Det är något vi aldrig pratar om. Ingen av oss. Med någon av oss.
Det är som en oskriven, självskriven, egentligen förbjuden regel.
Det tär på oss alla. Men ingen orkar.

När jag såg the topic "självmord" eller vare va, anade jag ugglor i mossen. dock tvivlade jag på min föraning då min bror inte är av den typen som spiller ur sig saker som har med känslor att göra. framförallt inte när det är hans egna som är på spel. han själv som blottas. men han överbevisade mig. än en gång, garden nere - cried like a baby. nja inte riktigt så illa men hade inlägget vart lite längre hade ja stått där med skägget i brevlådan.

närujävlar.
nu får det vara nog för denna gång.

I hope you had the time of your life,

S.