- men hoppfull
nu börjar det lida mot sitt slut, lektionerna upphör, betygen är satta.
det som varit min trygghet och framtid i 3 år ligger snart bakom mig, tillsammans med allt annat förflutet. trots att jag brukar eftersträva att inte ha några regrets finns det mkt jag ångrar och önskar jag hanterat annorlunda. man kan alltid förbättra, människan är sån - vi är aldrig nöjda.
vissa vet det, andra ser det inte och somliga blundar för det.
jag har inte baserat detta på ngt fakta eller vetenskapligt bevis etc, men om vi tillåter oss att generalisera. Det som däremot utgör stor skillnad är att vi nöjer oss. vi vet att vi kunnat haft ett bättre liv, men av ngn anledning, vissa triggande faktorer eller särskilt viktiga värderingar håller oss tillbaka från att förändra vår tillvaro.
Jag nöjer mig. jag är inte nöjd, men jag nöjer mig.
jag är nöjd med min flytt till skåne - det är det bästa jag gjort i hela mitt liv,
men jag hade kunnat göra ngt ännu bättre av det, kanske förebyggt mitt totalfail-år jag haft nu i 3an t ex.
I övrigt vet jag inte riktigt vad som gör mig missnöjd, men inom sinom tid lär jag väl få veta det och då äre bara att sätta fart och kirra de. annars får man aldrig gnälla om det. först när man ansträngt sig kan man klaga. det värsta som finns är pissnissar som jämrar sig över saker de själva kan påverka, men att de inte pallar. håll käften, förhelvete. va inte så jävla handlingsförlamad. agera?
Satt det är väl vad jag ska göra antar jag.
när jag vet vad jag vill ska jag handla.
följa mitt eget exempel när jag flyttade 60 mil, rätt in i ovissheten, rätt in i ett enormt personligt framsteg.
jag är inte rädd för nya saker egentligen.
jag ogillar förändringar, men bara i den mån att jag själv inte frammanat eller påverkat dem.
en vacker dag ska jag slå mig ner någonstans, men den dagen står skriven i stjärnorna och i ärlighetens namn tror jag det dröjer bra många år.
Min resa börjar nu, om en vecka och två dagar.
min frihet tar vid där min trygghet slutar, och ovissheten blir min bäste och värste vän.
jag är fri som en fågel att flyga när jag vill, var jag vill.
the sky is the limit, och detta är ngt jag verkligen tror på.
om jag tröttnar på att sitta och inte ha ngt att göra sen i sommar, fine - fixa de då.
dra iväg någonstans, res, jobba, utmana ödet.
om jag vill resa utomlands, men inte har några pengar - volontärjobb. inget för mig kanske, men det är ju inte som att jag provat. plus att man kommer iväg.
The sky is my limit.
detta är mitt äventyr.
jag, och endast jag kan påverka det i slutändan.
andra kan bidra med verktyg - men jobbet är alltid mitt att göra.
en fantastisk sommar väntar i nybrostrand med spontanitet så det sprudlar om det.
jag kommer ha mkt tråkigt och mkt dötid när jag är rastlös - men jag kommer ha enormt mkt kul med. och i slutändan är det inte det tråkiga man minns.
jag tror att jag just argumenterat omkull mig själv. den du!
inspire & be inspired,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar