honey, what went wrong...

mållös.

jag vet inte var ja ska börja.
det finns så mkt man vill få ur sig, som oftast inte kan uttryckas med ord.

jag är ett vrak. den lilla stabilitet jag inbillat mig att ja hade är som spårlöst försvunnen och jag är jävligt naken, men garden nere. om det inte är första gången jag är såhär sårbar så är det fanemig längesen sist.

det låter som ett sånt litet problem. skolan skiter sig. men det är inget litet problem, det är som en tickande bomb i ett glashus. hela min värld rasar, gång på gång på gång. jag vet inte hur länge jag kommer orka. och vad händer då? när jag inte orkar mer? bara tanken skrämmer skiten ur mig.

jag vill så mkt, men bara misslyckas hela tiden. jag nöjer mig inte med vad jag presterar och bryter ihop varje gång jag får se det usla resultatet jag ådstakommit. Jag vet att jag har kvalitéer egentligen, men när ska jag ha tid att hinna plugga så jag kan visa upp mina rättvismätiga kunskaper?

vetskapen om att jag måste lägga in en slutspurt nu i alla ämnen som är kvar dödar mig inifrån. fyfanihelvetet vad självdestruktiv jag är! det är sånt jävla bull egentligen och jag blir så jävla lack. hade jag bara nöjt mig och faktiskt varit nöjd med hade jag mått bra. det är jag själv som sabbar min egen värld. jag kan ju försöka skylla det på skolan som ger mig för mkt att göra. visst har de sin stora del i det med, men det är ju trots allt självvalt. jag satte mig ner och belutade mig om alla dessa kurser jag nu dödar mig själv över. jag vill så mkt. men hur mkt är jag villig att offra?

min egen hälsa låter som ett lite väl högt pris.

men som sagt, jag har själv satt mig i skiten, så nu får jag väl se till att ta mig upp ur den med. van att vara on my own, så avlastning finns inte på kartan.
det finns inte hur mkt tårar som helst.

ge mig ork att uthärda denna mardröm min dröm har förvandlats till.

tired of crying,

S.