i've had the time of my life...

filosoferingar på den tråkigaste lördagen hittills.

vi snackar framtiden nu.
sinnes jobbigt samtalsämne.
varför?
för att den är så satans oviss.

vart är ja om 2 år?
ja vet fan inte ens var ja är om 2 veckor!

jag bor i nybrostrand, jobbar här nere och tränar här nere.
men inget av detta är fast, och de kan försvinna innan jag hinner blinka.

jag vet inte hur länge vi kan bo här, jag vet inte hur länge jag har jobb och träningen - hur ska ja klara mig utan den sen? det låter fånigt kanske, inte fan vet ja, men det är min ljusa punkt i tillvaron.

jag kollar på bilder från förr, och det slår mig hur obrydd jag var.
jag visste inte vad mitt liv skulle erbjuda och vad jag hade att erbjuda livet.
så är fortfarande fallet, bortsett ifrån att ja har några år i bagagen nu, med bevisen på motsatsen.
den väsentliga skillnaden är och förblir - det spelade ingen roll.
ibland önskar jag att jag vore barn igen.
mycket saker var mycket enklare då.

när jag stod på jobbet häromdagen slog det mig, att vart fan hade jag vart idag om pappa aldrig träffat nettan. efterföljande tanke var vart jag befunnit mig om hon levde än idag.

sjukt hur livet kan dra ett knippe skruvar och fortsätta på ett helt nytt håll. ofattbart hur det abstrakta livsmålet vi ändå har, lyckas förändras så pass ofta som det ändå gör.

livet just nu är som en dubbel-halv, man vet aldrig hur de slutar och plötsligt står man där med snoken i kuddarna. ändå applåderas det.

- okej, det var fri tolkning på den.

jag vet inte vad jag försöker säga i detta inlägg, om det nu finns en röd tråd så är den inte bara diffus utan det är nog just diffus den är.
knivigt att hänga med? välkommen till mina vänners vardag, jag talar det kryptiska språket flytande. dock vågar jag nog inte påstå att det är till någons fördel.

nu får jag ta och reda ut lite ändå.
vad har jag för slutmål?
att jag kan blicka tillbaka på livet när jag ligger på dödsbädden och med gott samvete känna att jag aldrig slutade leva, och att ånger är ett främmande begrepp.
vad har jag för delmål?
göra karriär, lyckas
älska och bli älskad tillbaka
vad är mina kortsiktiga mål?
fan.
okej, istället - vad vill jag inom den närmaste framtiden?
träna
jobba
umgås med mina vänner
---
efter skåne då?
jag är inte så säker på att jag är redo att lämna skåne än.. varför är en given fråga i sammanhanget, vad har jag här att hämta? och vet ni vad som drar i mig? träningen. jag trivs så jävla bra i denna föreningen, och jag vill inte ge upp gymnastiken. inte än.
---
men något mer vill jag väl?
klart som fasen.
jag vill se världen,
göra allt rackartyg jag kan komma på,
åka en säsong och jobba i fjällen,
en vacker dag vill jag vilja plugga vidare.

livet är inget för amatörer, men i dagsläget är jag inte svinkaxig alltså.

Garden nere,

S.