idag hare varit mkt.
jag har träffat bröderna Szeps, mött upp nicol, jobbat och tatt mig hemåt.
imorrn äre julafton.
vid lunchtid får jag ett sms, vi är där om 25 minuter.
nervositeten hittar mig.
men eftersom ja jobbar glömmer jag av det rätt fort.
står mitt i en reggning när två välkända/okända ansikten ställer sig och tittar på mig.
jag höll på att svimma.
jag blev så glad, jag var tvungen att be dem vänta bredvid ett tag för ja kände att jag inte kunde koncentrera mig på kunden när de stod där.
när jag var klar fick jag två bamsekramar och de kändes bara så konstigt.
för det kändes inte som att de förändrats.
de är klart att de präglats, men inte förändrats.
de var fortfarande alex & jona. som jag lekte med för 10 år sen...
(fast halvvuxna nu då, med mansröster och erfarenheter som inte känns så självklart när man tänker ur en 9-årings perspektiv...)
"du ser likadan ut" var det första de sa till mig, haha. "fast a, äldre då"
det var så jävla roligt att se dom.
hoppas nu bara att vi är bättre på att hålla kontakten.
men jag tror inte att det ska vara några problem.
de ligger mig fortfarande lika varmt om hjärtat som när jag var liten, fastän jag inte träffat dom.
men det är ju så. vissa hittar till hjärtat. och när de väl gjort de stannar de väl där, i guess. mer eller mindre.
nyss hemkommen till eskilstuna..dags för lite jul och lite ledighet, igen.
det blir mys.
God jul,
S.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar