jag börjar få "sommaren-är-snart-slut" nojja.
kan det bero på att jag typ inte haft ngn sommar?
eh. ja.
men vafan.
hoppas inte vintern är så lång bara.
jag är påväg ner till skåne igen.
på obestämd tid, känner jag.
jag tror att jag hade mått bra av det.
ett stabilt liv, med jobb, träning och, ja vafan man nu kan tänkas mer ha i ett normalt liv.
missförstå mig rätt, detta jobbet är outstanding, det är det verkligen, och det har gett mig så mkt! men, jag tror jag måste sluta fly nu.
starta upp mitt liv, istället för att passivt låta tiden passera, och bara skjuta upp det hela tiden.
jag har tänkt på det mkt på senaste tiden, vart jag skulle hamna osv om jag nu skulle försöka stabilisera upp livet lite.
med tanke på att jag vill plugga vidare i lund/malmö sen känns aningens oklokt att då starta upp ett liv på begränsad tid i en stad jag inte kan stanna.
det är ju som att göra om allt igen, för att sedan få börja om än en gång.
lite som att skjuta sig själv i foten.
plus att jag trivs väldigt bra i södern.
sen är jag rädd för att det inte kommer bli som jag vill, som sist.
då blev det inte alls som jag tänkt mig.
å andra sidan var det helt andra ingångsvärden då.
just nu känner jag mig som mitt emellan två perioder i mitt liv.
detta har jag skrivit om förr, men vad gör det om hundra år.
bollerup, det var den förra tiden. baserad på 3 år.
nu har snart ett år gått sen jag började på 3, det har gått över ett år sen bollerupstiden tog slut. och ännu har jag inte tatt tag i det.
den nya perioden i mitt liv.
eller på ett sätt är ju nutiden även den en period av mitt liv, men iochmed att den är så jävla abstrakt, då jag inte lämnar några egentliga märken efter mig så känns det på ngt sätt som högt kvalificerat tidsfördriv.
och jag tror nog inte att ngt annat jobb hade kunnat styra upp min vilsenhet bättre, och det är utan tvekan det roligaste jobb jag någonsin haft.
men allt har ett pris.
jag sökte jobb i samband med att jag flydde och fick arbetet som resande säljare.
som handen i handsken, verkligen.
men tiderna förändras, liksom våra värderingar.
prioriteringar.
egentligen har jag kanske sökt stabilitet hela tiden.
men inte fattat det själv.
nu har jag insett det.
för nu avundas jag dem som har ett vanligt liv.
kan man ens säga att jag har ett liv?
jag jobbar, äter, sover.
och pratar en hel del i telefon.
sitter vid datorn mkt, för att fördriva tiden, och för att hålla kontakt med min yttre värld.
alla säger att jag jobbar för mkt.
mina vänner tycker att jag aldrig är hemma.
och jag jobbar mkt.
och jag är nästan aldrig hemma.
men jag har trivts med det.
nu har jag varit i malmö i nästan en vecka, med undantag från idag fram till söndag då jag ska vara i helsingborg.
jag har haft två underbara kvällar denna veckan, som egentligen inte innefattar någonting.
vanligt umgänge av människor från mitt gamla liv, samt variation på min vardag.
och jag njöt. som jag trivdes.
och idag sitter jag på ett hotellrum i helsingborg och tänker fram och tillbaka tills tankarna lägger snubbelsnara för mig.
det kommer hända ngt snart.
jag känner det på mig.
det är dags.
Natti,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar