i miss those days...

förtroende.

det är en jävla djungel.

allt spelar roll.

och då menar jag verkligen allt.
minsta lilla ord och handling räknas.
kan ej göras ogjort.
bara kompenseras.

men det är också det finaste som finns.
ett förtroende som är så starkt, men samtidigt så skört.
ett förtroende som tar år att bygga, men sekunder att rasera.
förtroende som tar en relation till en djupare nivå, ett svek som tar oss tillbaka till ruta 1.
att ta en chans för ngn annans skull, och lyckas.
vinst för egen del med.
det är det som är så vackert.
det är ngt man vill vara mån om.
man måste inte, men man vill.

årets första inlägg.
det är inte så illa pinkat.
ligger just nu i stugan i vinberg och filurar.
imorgon tar jag och erik oss an Ullared.
en revanch jag väntat länge på, omedvetet.
jag trodde jag var rädd för det.
men jag känner nu snarare hur den lille tävlingsjäveln i mig gör sig redo för en bättre revanch.

men nu ska jag nog sova en slurk.

fan också, ja har glömt!

jag måste ju träna med!
eller uppfylla ett av mina nyårslöften!

haha!

här är dem förövrigt;
1. sluta försova mig.
2. börja äta frukost.
3. börja träna på bolljäveln min bror gett mig i julklapp

så off me go.

på återseende.

Puss,

S.