musik, jobb och filossoferingar präglar min vardag just nu.
jag är rätt nöjd med min tillvaro.
när man tänker efter.
för det kräver en eftertanke,
om ens tillvaro ska vara tillfredställande.
ger man det inte den tid den förtjänar, tar girigheten över och då vet man tillslut varken vad man hade eller vad man förlorade under sökandet efter vad man inbillar sig eftersträva.
ibland känns det som att allt är en lång väntan.
en oändlig resa.
en förberedelse utan slut.
allt man gör, gör man i antingen förebyggande syfte eller för att förbättra sina eventuella framtidsaspekter.
ett ständigt sökande.
beror det på att vi vet vad vi är ute efter?
eller har det att göra med att vi söker efter det vi söker efter...?
ikväll har jag sett en film.
pass it on
fruktanslöst bra film.vacker.
rå.
gripande.
precis som en film bör vara.
men jag blev så himla ledsen.
jag vet inte var de kommer ifrån.
det skrämmer mig.
är det en omedveten sorg jag går och bär på?
eller är det avsaknaden från en erkänd sorg?
kan även vara den medvetet förtryckta sorgen...
hårfin skillnad.
saker som jag värderat innan har tappat sin betydelse.
saker som jag aldrig brytt mig om alls lägger jag större och större vikt i.
det känns som att jag ser världen med nya ögon.
eller att jag bara tatt på mig mina dammsamlande glasögon igen..
en ny tid? eller bara en ny insikt?
likgiltigheten och känslomässigheten har drabbat mig.en inte helt oväntad frontalkrock.
hur trasig är jag?
 |
| påminn mig om varför man hade så bråttom att växa upp? |
 |
| när allt man gör nu är att längta tillbaka.. |
sov gott,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar