oundvikliga,
fruktade,
men årligt hoppfulla dag.
på ett sorgligt sätt då livet inte är som på film.
denna helgen har fått mig att inse.
att kärlek för mig, ska vara som en fågelskit i huvudet.bam!
den bara ÄR där plötsligt.
det är inget som händer var dag, och känslan är ovan.
klubba ner en, utan någon som helst förvarning.
annars kan det vara.
kärlek ska inte vara en argumentation?
kompromiss?
lösning?
kärleken är ju en vilde!
jag kanske är fånig.
men då får jag vara det.
en vacker dag ska jag berätta ur erfarenhet, inte bara av spekulationer.
men som sagt, de är ju inte var dag man blir skiten i huvudet av en fågeljävel.
så de kan ju dröja, eller hända bums.
spännande va?
på ett obehagligt sätt, javet.
sen om själva fågelskitsmetaforen stämmer med fortlöpningen av känslan när man är kär, de får man fråga ngn som är de. let's hope not, så att säga. men ja syftar på själva överraskningsmomentet där NÄR de händer.
'nuff said.
nu måste jag fanemig sova, en annan ska ju jobba imorrn.
love,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar