jag vet varför jag inte bloggar så mkt längre.
jag, dum nog, har kommit till en ny smart insikt att om man inte pratar om problemet, ens med datorn, så försvinner det.
har det någonsin funkat?
nej.
jag funderar för mkt.
får ångest.
gör förhastade saker.
lider av konsekvenserna.
funderar igen.
får ångest på nytt.
you get the picture.
varför äre inte bara lite lätt?
varför är allt lite jävla krångligare när de gäller mig?
kan de inte bara reda sig av sig själv.
måste de rinna ut i sanden.
helvete.
om alla andra kan, men inte jag, så äre ju inte nån jävla rocketscience att lista ut att felet måste ligga hos mig.
man kan vända o vrida på de hur mkt man vill.
slutsatsen blir densamma.
tyvärr.
och då är ju frågan.
hur löser man problemet.
för såhär vill jag ju inte ha det.
men jag är ju en problem-magnet.finns det inget problem så skapar jag ett.
och det är ju ofestligt.
någon säger skit i de
någon säger agera
huvudet säger skit i de
hjärtat säger agera
magkänslan sitter ikläm.
hårt hållen av regler som huvudet satt upp, men som hjärtat tycker är fåniga.
jag tycker kärlek är ett tungt kapitel.
jag har nog inte den styrkan.
eller det modet.
de blir bara halvtjaffs av de.
kan du inte fortsätta ta stegen, som i början, så jag slipper tänka?
nävars, inget klokare denna gången heller.
men har fått vädra lite iallafall.
 |
| i miss my car |
peis,
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar