helvete.
nu håller min tillvaro på lite o faller.
mkt som händer just nu.
massa människor som slutar.
många som jobbat länge som slutar.
helvete.
kommer inte bli detsamma.
känns som att man blir lämnad.
ändå kan man inte klandra ngn.
ibland känns det som att jag klamrar mig fast.
klamrar mig fast vid en tid som inte är för mig.
ngn annans tid. min har redan varit.
och nu slutar ännu fler.
kommer inte finnas några kvar.
bara en massa nya.
en massa nya som inte fattar.
en massa nya som inte vet.
vet inte hur det varit.
vet framförallt inte hur det ska vara.
känslan kommer aldrig bli densamma igen.
det är inte samma sak längre.
action är inte action längre
magin är inte kvar.
eller snarare.
de nya känner inte magin!
de tar inte detta på allvar!
de fattar inte att man lägger ner sin själ i detta om man börjar här.
de bryr sig inte.
och jag blir så jävla ledsen rent ut sagt.
man undrar vad man själv gör här.
varför man kämpar vidare.
kör huvudet i väggen.
alla känner det.
ingen vågar säga det.
för det är som att om man säger det högt, så blir det sant.
och då dödar man sitt sista naiva hopp...
jag är jävligt kluven just nu.
och jag tror att det är jävligt svårt för ngn utifrån, eller ny, att sätta sig in i hur jag känner. och det gör mig ännu ledsnare.
det blir att foka på målet.
och sen gå vidare i guess...
helvete.
 |
| första bilden på mig på 3. min andra vecka.,, |
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar