as you die...

ulf lundell - desperado


hejhejhejhejhejhejhej
jag har mottagit endel klagomål för att jag inte skrivit fortsättningen på libanonresan, och jag har tagit till mig kritiken och ska nu avsluta den rackarn samt summera lite! men först ska jag öppna fönstret för jag dör så varmt det är.


så.


nå, var var vi?
just det, en till tripp till havet.
en skön dag vid havet. det enda jag kände mig drabbad av var en kvinnoflock modell ExtraALLT, med bikini storlek xxxxxxxxxxS... behöver jag säga mer? det var inte många rätt där.
efter den lilla avkopplingen var det lite förlovningsferre som gällde.
nu är ju fest och fest två skilda saker. framförallt om man sätter dit ett litet prefix; sverige-ferre och libanon-ferre. gemensamt: man dansar alldeles för mkt, svettas ngt kopiöst och ... nä det var nog allt. frågan ligger i luften så det är lika bra att jag klarar av den ögonaböj. man kan se sig om i stjärnorna efter alkohol i muslimismen, annat än den man benämner aceton. och det ska man ju passa sig särskilt för att få på fel ställe. inte för att jag tycker en fest kräver sprit, men merparten av världen tycker att man inte kan ha kul utan. TUR för mig att jag inte är sån då. "ja dansar aldrig nykter"-ister får det psykiskt svårt i libanon då det helt enkelt är så att man inte har ngt val om man vill dansa eller ej. det är lite mer så BAM, DANSA, END OF DISCUSSION! -nej ja vill inte.... - AAH, MER? OKEJDÅ! sen äre kört.
kvällen var trevlig, vi var iväg med salwas fästmans syster och mor.
morsan där var sjukt, jag vet inte om fascinerad är rätt ord, men a, hon stirrade på mig (uppmuntrande) HELA kvällen. såväl när vi satt som när vi dansade. väldigt oklart. 


på fredagen var vi i den berömda grottan, som förövrigt håller på och tävlar bland världens 7 underverk eller hur det nu var. hela dagen var sjukt festlig. det var salwas svåger som tog ut oss på äventyr. grottan tillbringade vi större dagen i, sen var vi på restaurang och så småningom inne i beirut hos syskonskaran (på svågerns sida då) vi var och sa hej inne hos alla familjerna, och det verkar vara ngn jävla regel att man ska göda sina gäster så ofta man får möjlighet för det var inte ett ställe som vi inte blev bjudna på ngt. så vi gick inte därifrån, vi rullade. men dagen var en riktig guldis.


sen var det sista dagen.. liten tripp in till saida för att handla lite smått innan det så småningom var dags för hemfärd.
flygresan hem kan sammanfattas som kaos från början till slut.
men det pallar jag inte berätta om nu.


som slutsummering, nu när det fått sjunka in lite, alla intryck osv, så kan jag bara säga att jag är så jäkla glad att jag åkte! det var fan bra för mig. ur alla aspekter.
jag har lärt mig extremt mkt, jag kan inte riktigt säga vad, men jag riktigt känner att allmänbildningen fått sig ett tillskott som hette duga.
all kulturkrock som salwa utlovat som infann sig med besked.
alla frieri, som tack gode gud, uteblev.
gästfrivänligheten som familjen fawaz visade mig.
och arabiskan som var allt jag väntat mig, dvs fullkomligt oförståelig från början till slut.
nej, ja är bara så jäkla nöjd!
jag har miljarder med bilder, men de kommer, som ni förstår dröja.


nu måste jag sova!
jobb imorrn, i vanlig ordning.
life is jävligt good!


jalla bye ;)


S.