you beat me at my own game...

off guard.

härom veckan hände det sjukaste.
ja trodde jag såg dig.
det var som att någon sparkade mig så hårt i magen att jag inte fick luft.
men det var inte du.
det var någon som var väldigt lik dig.
tror jag.

en vän sa till mig att det var du.
att du höll koll på mig, och ibland behövde se hur ja har det.
som en änglavakt.

helvete.
jag måste besöka dig.
jag måste sluta skjuta upp det.
det har snart gått ett år.
men ja vill inte gå dit själv.
och jag vill inte att ngn annan ska vara med.
hur löser man det?

inte har jag heller besökt nettan än.
och det är snart 6 år sen.
6 jävla år.
och flera liv sen.

än en gång sitter man i det tysta.
gråter för sig själv i mörkret.
tårarna vandrar den nu så vana vägen nerför kinderna, som om de inte visste bättre.
klumpen i halsen växer som den aldrig gjort annat och tankarna susar som om det var det enda rätta.
längtan efter ngn som håller om en och lovar att allt ska bli bra igen.
ngn som inte kräver svar.
ngn som inte ställer några frågor.
ngn som bara finns där och håller om en, tills man än en gång somnar av utmattning.

de vanliga frågorna poppar upp i mitt huvud.
de jag mycket väl vet att jag aldrig kommer få svar på.
de jag aldrig kommer sluta ställa mig.
eftersom jag aldrig kommer sluta vänta på er.

dags att torka tårarna.
samla ihop mina trasiga delar.
pussla en stund, så fasaden håller tills nästa sömnlösa natt överraskar mig.
som om inget hänt.
som om inget av allt någonsin hänt.
men hur raderar man den bästa tiden av sitt liv?
för om allt plötsligt blir inget...
vad är kvar då?
kan man leva utan ett förflutet, eller lever man bara med ett förflutet ingen vet om?
och är det isåfall samma sak?

jag hade gett upp allt för att få återse er igen.
jag hade raderat den bästa tiden i mitt liv, samt allt minne av den för ett ögonblick med er igen.
utan att blinka.
jag hade gett upp inget också.
och det som blev kvar.

och ingen förstår.
samtidigt som alla förstår.
eller alla hävdar att dom förstår.
samtidigt som alla hävdar att ingen förstår.
ingen i sin tur hävdar att alla måste förstå.
alla menar att ingen kan förstå.
vilket jag förstår.
förståelser kvarstår, men deltagandet uteblir.
och om deltagandet uteblir avstår förståelsen.
och när förståelsen avstår uppstår förvirringen.
och när förvirringen uppstår, avtar förklaringen.
och när förklaringen avtar lämnas ett tvivel.
och när tvivlet lämnats bildas ett tomrum.
och när tomrummet bildats tar saknaden plats.
och när saknaden tar plats fylls det med sorg.
och när det fyllts med sorg kommer tystnaden.
och när tystnaden kommit, är ovissheten ett faktum
och när ovissheten är ett faktum är oförståelsen fullbordad.

nattsuddning när den är som sorgligast och mest oklar.
godnatt.

I need you,

S.