the one that got away...

NEW JERSEY

lite förvirrad för tillfället.

har dels kollat lite för mkt på film på senaste tiden, sen dessutom är jag 100% ledig vilket innebär att jag har alldeles för mkt tid att tänka..

ni som känner mig vet ju hur de brukar gå.

jag tänker på saker som hänt

jag tänker på saker som kommer

jag tänker på saker som kunde hänt

jag tänker på personer som funnits

jag tänker på personer som fortfarande finns

jag tänker på scenarion

jag tänker på livet

jag tänker på kärleken

jag tänker på karriären

jag tänker på familjen

jag tänker på vännerna.

jag tänker för mkt helt enkelt.

in another life...

hennes låt, jag blir så sorgsen av den.

jag är så jävla känslig nuförtiden.

jag gråter av reklamer,

blir känslomässig och instabil av att läsa på böckers baksidor

jag trillar omkring och tappar balansen

jag sover dåligt

jag är inte mig själv.

och om jag nu är det, så är den här själv som jag beskriver för mig en främling.

ibland undrar jag om jag någonsin kommer komma över dig.

det tog mig ju ett par år att överhuvudtaget komma på dig.

jag pratar inte om dig så ofta längre.

jag tänker inte på dig så ofta längre heller.

men jag drömde om dig igår.

varför vill man alltid ha det man inte kan få?

och under den tiden man kan ha det så är det inte intressant?

varför i hela helvetet är det så.

varför ska kärlek vara så jävla komplicerat.

inte undra på att jag inte försöker mig på det...

vissa säger att alla kommer såra dig.

vissa säger att ingen vill dig ngt ont.

vissa säger att kärlek är för alla.

vissa säger att det är för de som förtjänar det.

jag säger inget.

ett talessätt:

truth is, everybody is going to hurt you.

you just have to find the ones worth suffering for.

om det är sant eller icke, tja.

den som lever får se.

sa jag att jag gjort en ny tatuering förresten?

ännu en fransk text.

qui vivra verra.

det betyder den som lever får se..

passande va?

om jag skulle definera mig själv i en mening, så skulle det nog vara den.

det är precis så tvetydigt, mystiskt, äventyrligt, sorgligt, hoppfyllt och ärligt som jag vill att det ska vara, och som jag vill vara.

alla jag visat eller berättat för har bara gett ett bekräftande leende och sagt att det är jag.

känns bra att det inte bara är du och jag som tycker det.

du vet visserligen inte om tatueringen, men hade jag berättat så hade du förmodligen inte blivit särskilt förvånad. men jag kan inte säga det till dig. det är förbjudet. vi kan inte prata.

av ömsesidig respekt blandat med nån jävla ordning.

även om jag gärna skulle vilja.

jag undrar vad jag skulle säga till dig.

jag har så många filmer som jag spelat upp i mitt huvud tusen gånger. 

men med den inverkan du har på mig så lär ingen av dem te sig som ja tror eller kan förutspå.

om det nu skulle inträffa vill säga.
jag har alltid undrat om du läst allt detta.
mina tankar om dig, kärlek, rädsla.
om du förstått?
om du fortfarande ibland precis som jag tänker tillbaka och undrar..

så många gånger jag gått omvägar för att träffa dig.

och lika många gånger för att undvika just det.

så många gånger jag drömt i mitt huvud att du skulle ångra dig och be om förlåt och komma tillbaka.. till det vi aldrig hade.

så många gånger jag önskat dig rent åt helvete.

så många gånger jag önskat att du skulle höra av dig.

jag trodde dock aldrig att du faktiskt skulle göra det.

paniken, känslor, sorg och hopp som bubblade runt i en tornado när du faktiskt gjorde det.

fult av dig att göra det.

respektlöst.
eftersom "du bara gjorde det utan baktanke"
klart som fan det fanns en baktanke, det finns det alltid.
du var bara för feg för att erkänna det.
för om det hade vart som du sa, "bara för att", varför hörde du bara av dig en gång?
varför efter ett års tystnad?
och varför bara en endaste gång?
ska det ta ett till jävla år?
då kan de fan va.
jävla lögnhals.

jag vann iallafall den tävling jag utnämnt för oss.

du var den som hörde av dig, inte jag.

jag kommer aldrig. aldrig. aldrig. aldrig. att höra av mig till dig igen.

aldrig. för jag tävlar fortfarande.

sorgligt nog.

och ännu mer tragiskt så vinner jag gärna igen.

men det lär inte hända.
en gång var för bra för att vara sant, så varför skulle det hända igen.

men men.

den som lever får se.

inte fan kunde jag väl tro att det skulle ha föreställt kärlek.

men fan så fel man kan ha ibland.
usch så naken jag skulle känna mig om du hade läst detta.
men under omständigheterna så är väl det ingen risk.

i never said it was going to be easy.

i said it was going to be worth it.

synd att du inte vågade chansa när jag tvekade. 
synd att jag inte vågade chansa när du tvekade. 
synd att vi aldrig gick den extra milen, för jag antar att det hade varit värt det. 


Jaja,

S.