Som ett brev på posten.
Ibland undrar jag om det är jag som inte släpper taget.
Eller om det är ni som inte låter mig glömma.
Och om jag vill glömma?
Jag kan som vanligt inte prata om det.
jag vet inte vad jag skulle säga och till vem.
jag vill inte prata om det.
så jag lär väl vara lika tvetydig som vanligt, utan att förklara mig.
är oktober verkligen en nödvändig månad?
vad har den för fördelar?
och själv hänger jag upp skulden på en jävla månad.
som om de blev bättre.
som om ngt blev enklare?
Jag skulle rensa tankarna.
Komma över det.
Men jag tror inte jag kan.
Jag skulle träna för att tänka på ngt annat.
Men jag vill bara gömma mig under täcket.
Jag känner hur jag lägger fällben för mig själv.
Jag vettefan vad jag ska göra åt saken.
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar