if i leave you...

helt galet.

Dennis har addat mig på facebook.
låter svintöntigt, javet. men det är helt otroligt.
Dennis är "min förlorade halvbror" eller vad man ska säga. förlorad av den anledning att ja aldrig hör av honom längre. det var så längesen. det har ju gått 4 år nu. och det var nog fan sist vi sågs. herregud. jag blir alldeles mållös, jag vet inte var jag ska börja. jag har undrat så länge vad som blev av han, hur han mår, hur han klarar sig. oj vad jag grubblat.

jag har varit så orolig för han och jag måste erkänna att det är grymt dålig stil av mig att inte ansträngt mig mer för att hålla kontakten. jag vet ärligt inte varför. det kanske var för jobbigt. men jag menar det måste ju vara minst lika jobbigt för han.
nä, de beror nog på att jag inte har vetat hur jag skulle bete mig. jag har inbillat mig att han kanske inte vill ha ngt med mig att göra. så jävla dumt egentligen, hurfan kunde jag bara svika han på det sättet!

han behövde ju oss! fan, vi är ju hans familj! eller var iallafall. jag vet inte om jag hade tyckt att svikare var så mkt att hänga i julgran.

fyfan. jag vet inte vad jag ska säga. nu ska jag iallafall inte svika honom mer. vill han ha mig där ska jag aldrig lämna hans sida. Jag är en lojal person, upp till bevis!

Dennis Norling, jag är ledsen, jag ska ta mig i kragen.

ensam är stark, men tillsammans är man oslagbara,

S.