i'm loosing you forever...

chillidilldag

vaknade av den lilla piken av dunderhög musik när jag så småningom tog mig upp fick jag min misstankte bekräftad. cissi tyckte de va dags för mig att gå upp nu. men men, det finns värre sätt att vakna på ;)

efter några timmar kom jessica och vi skrev äntligen klart vår labrapport som legat och tryckt långt nånstans i bakhuvet nu i x antal veckor. skönt att få den klar!
sen gick ja ut o la mig o sola med de andra bruttorna. cissi o nicol levde livet där på baksidan och jag kan säga att ja somna där i solen.

efter ytterligare några timmar åkte vi o handla och sen laga vi mat. jag kirrade en helt okej god kycklingfilégrejsimojs med lite sås o så. efter lite bullshit besluta vi oss för lite film, och changeling tror ja den hette som vi såg. den med angelina jolie. jäligt bra faktiskt, rå som cissi sa, men riktigt tankeställande.

nu har de andra somnat och ja sitter här och skriver av mig lite. skriver ikapp för veckan med för den delen. kom nyss på att vi bytt månad och att det är 1 maj ida. det innebär alltså även att min farsgubbe fyller år ida.

kom och tänka lite på nettan idag i solen när vi talade lite om nicols gamla häst. hon sa att hon aldrig haft något som betytt så mkt för henne och detta satte verkligen igång mina egna tankegångar kring vad jag har som betyder riktigt mkt för mig. ett tag trodde jag nästan att jag inte hade ngt som betydde så mkt för mig. på det där speciella sättet att det är helt ovärderligt. men sen slog det mig. nettan. hon betydde allt för mig. en period i mitt liv var hon och livet hon erbjöd allt som betydde sådär allra mest. det där ovärderliga. men det var då. det livet hon erbjöd finns inte längre, och inte heller hon. hon är som en avlägsen dröm av något man önskar man varit med om. allt var inte alltid sol och gröna ängar, med det mesta var det. det livet jag hade då, som egentligen ligger så färskt i mitt minne men ändå så långt bort. så undangömt i min själ. det livet jag skulle göra vadsomhelst för att få tillbaka om ens en sekund.

även om det inneburit ett helt annat liv hade jag nog tillochmed kunnat byta bort min bollerupstid emot det livet jag hade då. när nettan levde, när jag bodde hos henne. detta trots att bollerupslivet är det som betyder mest för mig just nu.

jag saknar henne så det gör ont.
och ibland undrar jag om det någonsin kommer gå över. jag gråter nu. jag gråter ofta på natten, när ingen ser. jag vill vara så stark och klara allt. men jag är inte det. och jag klarar inte allt. jag hatar det.
men om ingen ser min smärta så är det ingen som kan se min svaghet.
om ingen ser mig vara svag är det ingen som behöver stötta mig.
om ingen behöver stötta mig tvingar jag mig själv stå på egna ben.
om jag står på egna ben kan jag fortsätta inbilla mig att jag är stark och klarar allt.

det finns så mkt låtar och texter man kan klä in livet i, allt det vackra och allt det fula. men det är bara orden och tonerna från hjärtat som egentligen betyder något. det andra är bara bull och utfyllnad för att ge perspektiv och lyfta fram det vackra.
Om jag hade beskrivit mig själv i musik hade jag nog varit en håkan eller winnerbäck-låt. träffsäker text med mkt mer bakgrund än man inser vid första anblick. kanske en glad melodi, utan att innebära att texten går i samma muntra fotspår. under ytan finns de mer än bara muntra toner och sarkastisk eller kritiserande text.

känner att tiden börjar göra sitt på mitt babbel här. kanske dags att avrunda.
jag antar att det är bra att bli överruplad av sina sorger då och då. så man inte glömmer av dem.

"Hon är livets kontrast, i skuggan av döden"

Think twice,

S.