fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes...

sorg.

I tider som dessa tror jag vi alla tänker över vad vi har, inte bara vad vi haft
- och i vissa fall förlorat.
I tider som dessa tror jag vi alla har överseende med de små tingen.
I tider som dessa är resan definitivt mer väsentlig än målet.
I tider som dessa ser vi det essentiella.

Denna gången tar jag mig tid och sörjer.
Jag tänker på det bra, men glömmer ej det dåliga.
För att alla bitar ska finna sin plats är det viktigt att se helheten.
Det är irrelevant hur bitarna läggs, det viktiga är att alla i slutändan har sin del i det.

Jag har förtryckt saker förr.
Jag är bra på det.
Men jag har även dragit lärdom av det, och med facit i hand kan jag säga att det inte är värt det.
Sanningen och verkligheten hinner ikapp en.
Den hungerstörst dem besitter är obeskrivligt.
De är skoningslösa och slutar ej.
Men om man istället erkänner sin sorg, då är man iallafall så beredd man kan vara när bestarna kommer. Det gör inte mindre ont. absolut inte. men läkningsprocessen blir enklare tror jag.
inbillar jag mig.

Ett misstag är först ett misstag om man gör om det.

Jag har tur.
Jag har folk som bryr sig.
Jag har tur.
Jag bryr mig.
Jag har tur.
För jag fick ha dig i mitt liv.
Den dag jag glömmer det, är den dag jag blir otursam.

Det är okej att vara ledsen.
vi är skyldiga det, kan man säga.
till oss själva, och till dem runtomkring oss.
livet är för skört för att vi ska hålla på och gissa oss fram.
låt oss hjälpa varandra.
låt oss söka hjälp i de fantastiska resurser vi besitter och är villiga att erbjuda varandra.
låt oss tro på varandra.

forgive,

S.