just nu är allt upponer.
allt var bra.
relativt bra.
jävligt bra i jämförelse med nu.
och BAM, borta.
nu äre kaos.
jag känner mig liten.
jag känner mig i behov.
jag känner mig svag.
jag känner mig passiv.
jag önskar att jag var så liten igen.
allt var så mkt enklare då.
jag önskar att jag kunde sitta i lasses knä igen, och somna medan han tittade på tv.
där var jag trygg.
jag saknar det.
just nu orkar jag inte vara stark.
just nu orkar jag inte vara glad.
just nu orkar jag inte hålla fasaden uppe.
jag har fan vart stark hela mitt jävla liv.
inte gett upp.
kämpat vidare trots motgångar.
bitit ihop, brutit ihop, kommit igen.
jag vill inte bita ihop.
jag vill inte bryta ihop.
jag vill inte behöva komma igen.
just nu vill jag bara vara.
"Kan man inte bara pausa livet någon minut och andas?"
det funkar inte så.
men det är en fin idé.
jag vill också att det ska vara sant.
hoppas denna känslan är borta imorrn när jag vaknar.
jag känner inte igen mig.
hoppas jag är jag imorrnbitti igen.
but I doubt it.
jag saknar mig.
silence,
S.
Du behöver inte alltid vara stark vännen. Det är mänskligt att inte alltid orka, det är mänskligt att bryta ihop ibland. Men vi finns alltid här för dig, båda när du orkar och inte orkar <3
SvaraRadera